Nästan som ett gift.....

Trodde aldrig att just jag skulle säga det, men har börjat promenera, och känner mig nästan beroende. De som känner mig vet att jag tycker att det är så sjukt tråkigt att träna, i alla de former, ja kanske förutom spinning som jag faktiskt har tyckt varit rätt kul. Annars så ser jag ingen vits med det där att träna i grupp, det är asjobbigt för en sån som jag som inte har någon koordinationsförmåga, minst lika dålig som en kille!!!
Iallafall så har jag börjat stavgå med en kompis, Malin, blir bara varannan vecka, men ändock! Sen har jag börjat att promenera själv på kvällarna när barnen lagt sig, ja inte själv kanske, tillsammans med min ljudbok!
Har alltid trott att det är svårt att koncentrera sig om man inte har texten framför sig, men det är en sjukt bra avkoppling, röra på sig och få denna fantastiska bok i öronen!!!!

Idag skulle jag verkligen behöva komma ut då jag har gått och spänt mig hela dagen. Vi har nämligen till slut fått klasslistorna inför när Hampus ska börja sexårs! Skönt, han har de flesta av sina kompisar i samma klass! Jättebra för en liten orolig själ som Hampus så att han kan få lite trygghet från början.
När jag tänker efter så var det kanske inte lika mycket klassindelningen som själva sexårs som jag spänner mig inför. Tycker att det ska bli så spännande och läskigt när Hampus börjar i skolan! Bort från dagis skyddade värld till att bli en "stor" kille!
Hampus ska dessutom börja i den skola där min morfar var vaktmästare när den var ny i slutet på 50-talet och där både Hampus mormor och morfar gick i skolan. Cirkeln är sluten!!

Kanske ska ta mig en liten promenad iallafall och kolla in skolan en gång till, trots att jag ska dit med Hampus på torsdag morgon.....
Japp, jag tror jag gör det, går en bit tillsammans med mitt gift!